Jag har upplevt påskens mysterium

Under den grekiska och romerska antiken ingick det mysteriekulter i religionsutövandet. Man blev invigd i hemligheter och fick upplevelser som var omtumlande. En del antropologer tror att de förhistoriska grottmålningarna var en del av sånt här. Kanske fick man krypa i trånga, mörka gångar - för att till slut plötsligt befinna sig i en upplyst grotta där väggarna var bemålade med heliga tecken och gestalter. Som en uppenbarelse från gudarna!

Kristendomen startade ju under antiken, och den tog inspiration av mysteriekulterna. Ett par hundra år efter Jesus var det en lång prövotid innan man äntligen fick döpas. Dopet skedde oftast på påsknatten, innan påskdagens mässa. Inte förrän man var döpt fick man närvara vid nattvarden, och det var även då man fick veta orden i Herrens bön, "Fader vår". Själva liturgin under mässan, så som den ser ut än idag, är givetvis påverkad av mysteriekulterna.

Eftersom jag växte upp inom frikyrkan lärde jag mig att se med misstänksamhet på allt vad den dåvarande statskyrkan, nuvarande Svenska kyrkan, höll på med. De ansågs inte vara troende på riktigt där, de håll bara på med skådespel.

De senaste tjugo åren har jag försiktigt bekantat mig med Svenska kyrkan och dess ritualer. Lite fint kunde jag ändå tycka att det var. Högtidligt. För några år sen fick jag veta att det hände speciella saker under mässan på Skärtorsdagen. Altaret kläddes av och ljuset släcktes. Jag blev väldigt nyfiken på detta, och tänkte att det skulle jag vilja vara med om. I år har jag äntligen upplevt det.

Jag är en känslomänniska. Musik, färger, en vacker utsikt - allt påverkar mig starkt. Under min "kristna period" 2026 har jag sett fram emot att uppleva mysteriet under påskveckan, och undrat hur det skulle kännas.

Skärtorsdagsmässan var precis så där stämningsfull och gripande som jag hade hoppats. Efter nattvarden läste en präst psaltarpsalm 22. Den börjar: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?". (Jesu sista ord på korset enligt Matteusevangeliet anspelar alltså på den.) Under tiden texten lästes hjälptes fyra personer åt att klä av altaret. Lamporna i kyrkan började släckas efter hand.

Till slut var texten slut, altaret tomt och alla lampor släckta. Vi satt kvar några minuter i halvdunklet innan vi långsamt reste oss upp och gick ut under tystnad. Det kändes allvarligt och högtidligt.

På långfredagen åkte jag till Domkyrkan för att vara med på en andakt klockan tre. Jag trodde det skulle vara en hel gudstjänst, men det var bara två präster som satt på varsin stol längst fram i den nedsläckta kyrkan och läste ur Bibeln. Ingen klockringning, ingen liturgi. Det som lästes var passionsberättelsen ur Lukasevangeliet. Den ena prästen läste själva berättelsen och den andra sa alla repliker. Effektfullt.

De läste jättebra och jag levde mig in i berättelsen. När de kom till "när han [Jesus] sagt detta slutade han att andas" gjorde de en lång paus. Jag började gråta. Sen lästes en kort stycke till, och sen var det slut. De reste sig och gick ut under tystnad. Flera runt mig grät tyst. Jag kunde riktigt känna allvaret i att Jesus var död. Det kändes konstigt att komma ut i solskenet och den pulserande staden efteråt.

Men efter två dagar kom påskdagen! Jag åkte till Domkyrkan igen. Redan i vapenhuset kände jag hur det doftade av påskliljor. Det var fullt av glada människor i kyrkan, och biskopen själv stod vid ingången och hälsade på alla med "glad påsk". Jag kände verkligen hur glatt och härligt det var att Jesus nu hade slutat vara död och i stället var uppstånden.

Det var fullt pådrag med massor av musik och liturgi. Procession vid tre tillfällen med kören i vinröda kåpor. Biskopen, utrustad med kräkla och mitra, ropade vid flera tillfällen "Kristus är uppstånden!" - varpå alla andra svarade "ja, han är sannerligen uppstånden!". Jättehäftigt. Glada psalmer. Jag kunde inte låta bli att sjunga med, fast jag var jättehes efter en svår förkylning. Är Jesus uppstånden så är han.

Katarina församling i Stockholm sänder andakter på Facebook ibland. En av deras präster sa ungefär så här i veckan som gick: "Det kan vara svårt att förstå det där med uppståndelsen. Men det kan få vara ett mysterium. Vi kan se det som en metafor för att ljuset återvänder efter vintern. Eller för att något som är jobbigt till slut kommer att gå över."

Påsken kan få vara ett mysterium. Och nu har jag fått vara med om det.

- - - - - - -

Varje inlägg på den här bloggen avslutas med en reflektion eller förklaring utifrån "Logik", med ett vetenskapligt perspektiv, och "Mystik", med ett religiöst perspektiv.

Logik: Saker som sätter igång känsloupplevelser känns alltid som mer meningsfulla. Både mysteriekulter och kyrkor, med eller utan liturgi, är medvetna om detta och gör vad de kan för att få medlemmarna att gråta och skratta. Då känns det som att man får en upplevelse av något som är verkligt och har lättare att tro på den aktuella guden.

Mystik: Jesus dog verkligen på korset och återuppstod verkligen. När vi går igenom händelseförloppet i en kyrka med hjälp av ritualer så kommer vi närmare honom och det budskap han vill att det ska ge oss.

Länkar
-Psaltaren 22
-Passionsberättelsen i Lukasevangeliet
Om "min kristna period" 2026