Logik och Mystik

I över en och en halv månad har jag tänkt på Gud, Jesus och kristendomen dygnet runt (ja, troligtvis även när jag sovit!). Jag har gått i kyrkan på söndagar, jag har haft morgon- och kvällsandakt för mig själv och jag har läst Bibeln, teologi och diverse andlig litteratur i timtal varje dag. För ett par veckor sen började det kännas trögt. Jag tappade min entusiasm och började längta efter att ägna mig åt nåt annat. Men jag körde på som vanligt ändå. Till slut kände jag avsmak för allt vad kristendom hette. Och sen kom det ett meddelande från Gud. Eller det var så det kändes just då. "Gud" pratade till mig inuti mitt huvud och sa att jag skulle sluta upp med att försöka imitera en kristen. Jag skulle hitta mitt eget sätt att vara kristen på. Gud kändes sträng och dömande, inte alls sådär varm och gosig som jag annars har upplevt det under mitt kristna projekt. Jag blev till och med lite rädd. Hade svårt att sova efteråt. Nästa dag bestämde jag mig för att lämna tillba...

Idag är det Askonsdagen. Jag har varit i kyrkan och fått ett kors av aska ritat i pannan av prästen. Det kändes väldigt högtidligt att vara en del av de cirka 50 personerna som alla vände tillbaka från altaret med detta tecken på sin fromhet i pannan. Jag tvättade inte bort det innan jag satte mig på spårvagnen hem; det hade känts hädiskt. För några månader sen visste jag inte att Fastan var en grej, rent praktiskt, för kristna. Jag hade nog en vag idé om att kristna ortodoxa förvandlades till vegetarianer under fastetiden, men jag hade inte tänkt mig att protestanter gjorde nåt särskilt. Men efter att jag inledde min kristna fyramånadersperiod har jag stött på prat om Fastan lite här och där. De flesta som uttalar sig menar att man gärna kan avstå från nåt man annars gör för mycket av. Till exempel sociala medier. Eller kaffe. Kul idé, tänkte jag. Jag ville också prova. Mitt första beslut var att avstå från fikabröd till kaffet på eftermiddagen. Det är en onödig grej, och den...

När jag var 14 år och gick i konfirmationsundervisning fick jag en chock. Vi hade en röd plastpärm med allt material som skulle läsas och diskuteras, och vid ett tillfälle skulle Jesu död på korset behandlas. Jag slog upp det aktuella kapitlet och började läsa. Med min barnatro hade jag fullständigt klart för mig att det var Pontius Pilatus fel. Och Judas då, den förrädaren. Men här läste jag plötsligt att Gud hade velat från början att det skulle ske. What?! Chocken var fullständig. Inte nog med det. För det visade sig att meningen var att vi människor skulle få förlåtelse för våra synder tack vare detta blodsoffer. Tidigare hade Gud velat att man offrade varje gång man bad om förlåtelse, men hädanefter räckte det med att be, för offret var redan gjort en gång för alla genom Jesu död. Visserligen hade jag sjungit med i psalmen som byggde på ett bibelställe: "Så älskade Gud världen all / att han utgav sin ende Son / på det att var och en som på Honom tror / skall ha ett ...