Metafysisk utbrändhet

I över en och en halv månad har jag tänkt på Gud, Jesus och kristendomen dygnet runt (ja, troligtvis även när jag sovit!). Jag har gått i kyrkan på söndagar, jag har haft morgon- och kvällsandakt för mig själv och jag har läst Bibeln, teologi och diverse andlig litteratur i timtal varje dag.

För ett par veckor sen började det kännas trögt. Jag tappade min entusiasm och började längta efter att ägna mig åt nåt annat. Men jag körde på som vanligt ändå. Till slut kände jag avsmak för allt vad kristendom hette. Och sen kom det ett meddelande från Gud. Eller det var så det kändes just då.

"Gud" pratade till mig inuti mitt huvud och sa att jag skulle sluta upp med att försöka imitera en kristen. Jag skulle hitta mitt eget sätt att vara kristen på. Gud kändes sträng och dömande, inte alls sådär varm och gosig som jag annars har upplevt det under mitt kristna projekt. Jag blev till och med lite rädd. Hade svårt att sova efteråt.

Nästa dag bestämde jag mig för att lämna tillbaka alla böcker om kristendom till biblioteket. Jag gick sen fram till vår stora bokhylla för att leta upp nåt helt annat. Jag fastnade för romanen "Scepticism Inc." av Bo Fowler, som jag läste för trettio år sen. Den är en absurd drift med allt vad religion heter. Väldigt uppfriskande i mitt mentala tillstånd.

I romanen förekommer "metafysisk utbrändhet". Det är ett fiktivt tillstånd som drabbar dem som utsatts för väldigt mycket metafysiska påståenden under kort tid. (Metafysiskt är enligt bokens definition allt som inte går att verifiera med vetenskapliga mätmetoder, till exempel själens eller Guds existens.)

Det kändes skönt att få ett namn på vad jag råkat ut för.

Jag sörplade girigt i mig alla satiriska beskrivningar av olika religioner och trosföreställningar i boken. Skrattade ofta högt under läsningen. Det var läkande. Efter tre dagar var jag på banan igen.

I söndags gick jag på Equmeniakyrkans gudstjänst, fast satt lite längre bak och var snarare iakttagande än deltagande. Igår kväll var jag i Tynnereds kyrka och lyssnade på en föreläsning med förra ärkebiskopen. Jag har åter tagit mig an litteraturen i den teologikurs jag går.

Jag har dock ersatt morgon- och kvällsandakterna med att helt enkelt lyssna på musik som jag tycker om. "Musik är min religion", tänkte jag vid första tillfället.

- - - - - - -

Varje inlägg på den här bloggen avslutas med en reflektion eller förklaring utifrån "Logik", med ett vetenskapligt perspektiv, och "Mystik", med ett religiöst perspektiv.

Logik: Min hjärna tålde inte längre att vara i det mer eller mindre besatta tillståndet. De signalsubstanser som dominerade så länge jag kände entusiasm slutade att cirkulera. Då blev jag avtänd och upplevde tristess. I ett sista försök att upprätthålla besattheten försökte hjärnan ge en extra stor dos av signalsubstanserna, vilket resulterade i min obehagliga upplevelse av "Guds röst".

Mystik: Gud tröttnade på min approach med "fake it 'til you make it". Gud vill att man är autentisk, och gav mig därför en tankeställare som var lite obehaglig först. Det var faktiskt även Gud som såg till att jag läste "Scepticism Inc." (Gud har humor.)

Länk
"Scepticism Inc." på Internet Archive
Om "min kristna period" 2026