Vad ska man ha Fastan till?
Idag är det Askonsdagen. Jag har varit i kyrkan och fått ett kors av aska ritat i pannan av prästen. Det kändes väldigt högtidligt att vara en del av de cirka 50 personerna som alla vände tillbaka från altaret med detta tecken på sin fromhet i pannan. Jag tvättade inte bort det innan jag satte mig på spårvagnen hem; det hade känts hädiskt.
För några månader sen visste jag inte att Fastan var en grej, rent praktiskt, för kristna. Jag hade nog en vag idé om att kristna ortodoxa förvandlades till vegetarianer under fastetiden, men jag hade inte tänkt mig att protestanter gjorde nåt särskilt.
Men efter att jag inledde min kristna fyramånadersperiod har jag stött på prat om Fastan lite här och där. De flesta som uttalar sig menar att man gärna kan avstå från nåt man annars gör för mycket av. Till exempel sociala medier. Eller kaffe. Kul idé, tänkte jag. Jag ville också prova.
Mitt första beslut var att avstå från fikabröd till kaffet på eftermiddagen. Det är en onödig grej, och den bidrar säkert att jag har svårt att gå ner de där två kilona som jag kämpar med. Den här tanken kom redan för nån månad sen.
Senare började jag fundera på om jag inte även skulle begränsa mängden mat jag äter till lunch. Jag tar ofta om, fastän jag är mätt. Det är ju en sorts frosseri, om man tänker efter. Och jag skulle absolut gå ner i vikt om jag åt mindre.
I takt med att jag har börjat känna mig mer och mer som troende kristen har jag börjat tänka mer i termer av att skapa större mentalt utrymme för andliga insikter. Jag läser väldigt mycket, och ibland riktigt surrar det av ord inom mig. Jag kom fram till att jag skulle ägna Fastan åt att bara läsa om böcker jag redan läst. Plus läsa Bibeln, det kan ju bara vara nyttigt om man är kristen (och jag har försummat det lite).
Igår kväll, på Fettisdagen, sista kvällen innan Fastan, kände jag att det jag verkligen borde göra är att lägga av med alla försök att vara duktig. Jag vill så gärna vara speciell. Lite ödmjukhet är mer kristet.
Idag kom då Fastan, som jag funderat så mycket över. Mina föresatser kring ätande kullkastades redan denna första dag. Hur det än gick till så åt jag fler onyttigheter än vanligt, inte färre. Jag tog till och med en hamburgare på McDonald's, fast jag egentligen bojkottar dem. Herregud.
Vi får se hur det går med läsandet. Jag har inte haft tid att läsa nåt än idag, så jag vet inte hur det kommer att kännas att begränsa mig. Det är ju faktiskt över en månad som jag inte kommer att få låna några nya böcker på biblioteket, och inte köpa några nya Kindle-böcker. Kanske kommer jag att misslyckas även med detta.
Hur har det gått med ödmjukheten idag då? Hittills inte så bra. Inga detaljer, men jag satt under ett par timmar i ett möte där jag kände stora behov av att veta bäst…
Kanske är det själva omvärderingen av alla gamla vanor som är det viktiga under Fastan? Bara Gud vet.
- - - - - - -
Varje inlägg på den här bloggen avslutas med en reflektion eller förklaring utifrån "Logik", med ett vetenskapligt perspektiv, och "Mystik", med ett religiöst perspektiv.
Logik: Vanor sitter djupt. Det är fysiska kopplingar i hjärnan som leder oss att utföra samma sak om och om igen, och signalsubstansen dopamin är inblandad. Att bara bestämma sig för att sluta göra en sak hjälper oftast inte.
Mystik: Gud vill att jag går till botten med vad det är som hindrar min andliga utveckling. Maten och fikabrödet har ingen roll att spela, särskilt som jag hade baktankar om att gå ner i vikt. Så därför gjorde Gud istället att jag åt mer än vanligt idag, bara för att visa att det är fel spår.
Kommentarer
Skicka en kommentar